Den 24e februari 2022, snart 2 år sedan, påbörjade Ryssland sin fullskaliga invasion av Ukraina. Jag kommer ihåg hur förbannad jag kände mig den dagen. En känsla av att det här kan förändra allt, och när som helst kan det vara vi i Sverige som plötsligt ligger i Putins sikte.

Inom mig växte då också tanken att om så blir fallet, så tänker inte jag gå ner utan kamp. En längtan att om det värsta skulle inträffa, så vill jag vara med och åtminstone göra min del i att göra Sverige svårt och plågsamt att kuva. Så såddes fröet till tanken på att söka frivilligt för att göra värnplikt i den svenska Försvarsmakten.

I och med detta började jag kolla på Försvarsmaktens YouTube-serie Jägarsoldat, och blev än mer inspirerad att söka. Utöver det ideologiska kallet som jag nämnde ovan, lockades jag även av det starka inslag av wu-wei som jag upplevde mig se i soldatlivet. Som soldat föreföll man ha väldigt konkreta problem (bli inte skjuten, frys inte ihjäl, gräv värn fort som fan, spring fort som fan, ta isär ditt vapen fort som fan, sätt ihop ditt vapen fort som fan), som man övar på tills de går på automatik, instinktivt likt ett rinnande vatten, utan aktivt kognitivt beslut - wu-wei helt enkelt. Min civila tillvaro, domineras istället av aktivt kognitiva processer - man läser en jäkla massa dokument och sitter i en jäkla massa möten för att komma fram till hur en viss mjukvarufeature är tänkt att fungera, hur befintlig mjukvara fungerar, hur man kan implementera mjukvarufeaturen i fråga, samt hur allt ska dokumenteras, vilka som behöver få vilken information runt featuren, osv. Inte för att jag ogillar den tillvaron, men det kändes lockande att släppa taget om det kognitiva ett tag och istället jobba på ett mer kroppsligt och instinktivt sätt - samt att utmana psyket och viljestyrkan istället för intellektet under en period.

Så till slut, sommaren 2022, sökte jag och kom in på militär grundutbildning med värnplikt, som sedan påbörjades i augusti 2023, och som ska pågå tills i början av juni 2024. 10 månader. Av vilka nu 5 passerat.

Att föreställa sig hur det är att göra lumpen, för någon som inte gjort det, är svårt. Jag tror förvisso att min föreställning om alla konkreta fakta var ungefär rätt redan på förhand. Att det blir stressigt. Att man inte har samma frihet som civila. Att befäl kommer gapa på en. Att man emellanåt måste kräla i lera, sova dåligt, äta lite, och sen återställa all materielen utan någon direkt vila när man kommer tillbaka. Allt det där visste jag, men hur det känns, det hade jag inte kunnat föreställa mig.

Den första månaden var tuff. Man var i princip aktiv från halv sex på morgonen, ända tills man gick och la sig vid tio på kvällen. För det mesta hade man en klocka som tickade över huvudet ("vi har 10 minuter kvar innan skåpet ska vara inrättat", "vi har 4 minuter kvar innan matkärlen ska vara diskade och vi ska vara uppställda på två linjer") ända tills vi blev släppta runt åtta på kvällen, och sen fanns det allt som oftast något mer man behövde få gjort fram till läggdags också (sytjänst, materialvård, etc.). Och tiderna man fick var såpass korta att man konstant behövde lägga i nästa växel. Dessutom var det ju inte ledigt varenda helg, utan bara varannan. Att gå två veckor i stöten, 15 timmar om dagen, i konstant hektiskt tempo, tar på en på ett sätt man bara vet om man varit med om det. Inte minst när man saknar friheten att lämna byggnaden som man vill; den här första tiden levde vi som på anstalt. Hela dagarna var man ju på precis de platser man fick order om, och på kvällen fick man inte lämna kasern, utan fick gott tillbringa den inlåst med alla andra i samma sits. Jag skulle ljuga om jag sa att jag på kvällarna när jag låg i sängen kände mig helt nöjd med mitt beslut.

Inte blev det bättre när vi kom ut i fält första gången. Det blev en ny nivå av skitliv. Uppe på stress och ofrihet tillkom att man var helt avskuren från all kommunikation med omvärlden, att man blev kall och blöt och skitig, behövde ha en AK5 dinglandes runt nacken dygnet runt, och som alltid hamnade i vägen oavsett om det var när man skulle sätta upp tält eller skita. Och så myggen. De jävla myggen.

Samtidigt hade ju livet sina ljusglimtar. Man fick åka till skjutfältet och skjuta AK5, vilket var kul, och där blev det ofta raster då man la sig på asfaltsvallen och kunde passa på att sova som ett barn en stund. Man fick också kasta skarp spränghandgranat, och spara sprinten som en liten souvenir. Och till råga på allt började man till slut vänja sig vid skitlivet. Man lärde sig känna av exakt hur många minuter som gått på en uppgift. Man lärde sig tempoväxla så att uppgifterna blev lösta i tid. Man lärde sig ha koll på utrustning och personal. Man lärde sig gå i takt, städa noga, bädda noga, och hälla i sig maten så snabbt det går. Och till slut fick man göra baskerprov, vilket helt enkelt var skitlivet på steroider, innan man till slut kom i mål och fick kalla sig "soldat", efter ungefär en och en halv månads utbildning.

Därefter började befattningsutbildningarna, och livet tog ett nytt skifte. Plötsligt hade man oftast lediga kvällar, och fick till och med lämna kasern, vilket var väldigt ovant till en början. Man fick mer tid att äta lunch. Man sov på kasern. Utbildningarna var inte lika stressiga. Och man fick göra massa saker som kändes roliga. Det mesta av soldatlivet hade blivit självklart, och kändes inte lika jobbigt längre; det finns rentav något ganska skönt i att bara gå in i "soldatmode" och göra det som måste göras.

Nu väntar övningsserien, då vi i ett större och mer verklighetstroget sammanhang ska tillämpa allt det vi lärt oss och som pluton lösa uppgifter på samma sätt som i kriget om det bryter ut. Det kommer bli tufft, men jävligt spännande.

Så sist lite reflektioner över krigets natur som jag inte kunnat fly undan nu när min verksamhet trots allt är kopplad till dess verklighet. Kriget är en skitig tillvaro. I kriget är allt piss. Man sover dåligt. Man blir skitig. Man äter enformig mat (och för lite mat). Man är brutalt stressad och brutalt uttråkad om vartannat. Och till allt detta kommer att det inte direkt är någon vidare arbetsplatssäkerhet när varje steg man tar kan sätta av en truppmina som spränger bort benen och fyller skrevet med splitter. Och vad gör det med en människa att se dem som man själv fyllt med splitter efter att ha kastat en spränghandgranat ner i ett värn?

Så varför i helvete ägnar vi människor oss åt det här från första början? Sanningen är att vi inte gör det för att vi är gagnade av det egentligen. Mänskligheten tjänar inte ett piss på det. Men det är helt enkelt resultatet av en slags destruktiv feedbackloop. Intressegrupper i konlikt (traditionellt sett nationer) kan (på förekommen anledning) inte lita på att den andra parten inte kommer utsätta dem för våld. Och enda sättet att inte hamna i underläge blir då att själv vara beredd att utsätta dem för våld, och såpass mycket mer att det är den andra parten som hamnar i underläge.

Det går snabbt att förstå att ovan nämnda logik i förlängning leder båda parter till oerhörda våldsnivåer och hänsynslöshet, vilket just är vad kriget är. Och arenan expanderar snabbt utanför våldet i sig och omfattar snart de flesta andra områden i samhället t ex dess informationskanaler och opinionsbildning, så att information som missgynnar den egna stridande parten måste tystas, etc. All dynamik som rör kriget blir således snabbt giftig för människan och det fria samhället. Och trots det har vi inte råd att avstå om kriget väl dyker upp - för då dukar vi under för fienden. Ett svårt dilemma, och ett som mänskligheten tragiskt nog antagligen aldrig kommer att lösa.

Trots att de flesta av oss använder Google i princip varenda dag (vare sig vi vet om det eller inte), så har i princip ingen läst deras integritetspolicy. I rent utbildande syfte tänkte jag därför att vi tillsammans kan läsa den lite gemensamt i den här posten. Oroa er inte; jag tänker inte tvinga er läsa allt (vill ni göra det kan ni ju bara läsa den själva här. Men jag tänkte mig att vi kunde kika lite på några av de exempel de ger på data som de samlar in, och som många nog inte har koll på. Jag tänker lämna ut deras förklaringar till varför de samlar in data, då jag i den här bloggposten inte är ute efter att diskutera vad som är rätt och motiverat i vad Google samlar in, utan bara av att informera om vad de samlar in.

Jag kommer även försöka informera, i de lägen det för en lekman inte är uppenbart, hur viss data kan användas till att identifiera dig som person; jag menar att detta är nödvändigt för att faktiskt förstå vad integritetspolicyn faktiskt säger.

När du inte är inloggad på ett Google-konto lagrar vi den insamlade informationen med hjälp av unika identifierare som är kopplade till den webbläsare, app eller enhet du använder.

Jag tyckte det här var värt att notera, eftersom det innebär att allt det vi kommer se är oberoende om du är inloggad via ett Googlekonto eller inte. Om du har ett Google-konto innebär detta att de mycket väl skulle kunna knyta din aktivitet till det genom unika identifierare även om du inte är inloggad. Och har du inte ett Google-konto kan informationen fortfarande knytas till din person by proxy genom de unika identifierarer som används.

Mot det jag sagt kan invändas att de antyder att de inte knyter informationen till ditt konto om du inte är inloggad:

När du är inloggad samlar vi också in information som vi lagrar på ditt Google-konto

Men detta är bara just en antydan med språk som inte med nödvändighet garanterar att de inte kopplar informationen till ditt konto annars, och som sagt; det här blogginlägget handlar om vad Google samlar in för data och hur den kan användas för att identifiera dig. Och oavsett om det kopplas till ditt konto eller inte så är det kopplat till dig genom unika identifierare (mer om detta längre ner).

När du skapar ett Google-konto ger du oss personliga uppgifter som omfattar ditt namn och ett lösenord. Du kan också välja att lägga till telefonnummer eller betalningsuppgifter i kontot. Du kan välja att ge oss uppgifter även om du inte är inloggad på ett Google-konto, till exempel en e-postadress för att få uppdateringar om våra tjänster.

Det här är nog inte förvånande för någon, eftersom man aktivt lämnar över dessa uppgifter. Implikationerna är fortfarande ganska anmärkningsvärda, eftersom det innebär att Googles data är väldigt svårt att separera från dig som juridisk person.

Vi samlar även in innehåll som du skapar, laddar upp eller tar emot från andra när du använder våra tjänster. Det kan till exempel vara e-postmeddelanden som du skriver och tar emot, bilder och videor som du sparar, dokument och kalkylark som du skapar och kommentarer du skriver om YouTube-videor.

Alltså, Google kan läsa dina mail, se de bilder dokument, och andra filer du lagrar hos dem. Du kanske tycker det är självklart, men absolut inte; det är trivialt att lagra dessa saker på ett sätt som gör att endast du har tillgång till dem, och det är exempelvis det Apple gör med filer du lagrar i deras molntjänst, och det ProtonMail gör med de mail som du lagrar hos dem. Google är ett av de mest avancerade mjukvaruföretagen i världen, och att de inte kör med zero-access kryptering på det material du lagrar hos dem betyder att de inte vill göra det, för annars hade de gjort det. Att de har tillgång till exempelvis kommentarer du skriver på YouTube är såklart inte konstigt; de är ju publicerade av dig eftersom du vill ha dem publika, så den informationen är såklart trivialt att de har tillgång till.

Vi samlar in information om de appar, webbläsare och enheter som du använder vid åtkomst till tjänster från Google...

...

Informationen vi samlar in omfattar unika identifierare, webbläsartyp och inställningar, enhetstyp och inställningar, operativsystem, information om mobilnätverk som operatörens namn och telefonnummer samt appversion. Vi samlar också in information om hur dina appar, webbläsare och enheter interagerar med våra tjänster. Informationen omfattar bland annat IP-adress, felrapporter och systemaktivitet samt datum, tid och hänvisningsadress för din förfrågan...

...

Vi använder olika tekniker för att samla in och lagra information, till exempel cookies, pixeltaggar, lokal lagring som lagring i webbläsaren eller cachelagring för appar, databaser och serverloggar.

(Utelämnat är motivationerna Google ger för insamling; den här bloggposten ämnar ha fokus på vad Google har tillgång till, inte varför)

För lekmän låter det här oskyldigt, men den som har det minsta intresse för cybersäkerhet och integritet online vet precis vad det här kan användas till, nämligen att "fingerprinta" och identifiera dig (läs om device fingerprinting på Wikipedia). Sannolikheten att någon annan använder exakt samma webbläsare, samma webbläsarinställningar, samma mobil/datormodell, samma operativsystem, samma mobiloperatör, har exakt samma fönsterstorlek, etc. är extremt osannolikt. Kombinerar man all den här informationen så får man en kombination som är unik för just dig, ett så kallat fingeravtryck. De tekniker som används för att fingerprinta dig förefaller ofta oskyldiga om man inte vet hur de fungerar, och är ofta väldigt svåra att värja sig mot. Exempelvis kan en hemsida visa samma bild med olika filnamn för olika besökare. Om hemsidan märker att du redan har en viss kombination av filer cache:ade i din webbläsare blir det en till pusselbit i ditt fingeravtryck. Om du sen använder exempelvis en VPN för att dölja din IP-address är det lönlöst, för ditt fingeravtryck är fortfarande ditt.

Om du är skeptisk och själv vill testa ifall ditt enhets fingeravtryck verkligen är unikt (hint: det är det), så kan du testa på amiunique.org.

Sen är olika webbläsare olika bra på att dölja ditt fingeravtryck; en av de bästa "vanliga" webbläsarna för det ändamålet är Brave. Den som, med hästlängder, är allra bäst på det är dock Tor Browser, men den är inte särskilt praktisk att ha som vardagswebbläsar, och blockeras väldigt ofta av Google (som menar att det är nödvändigt för att skydda sig mot attacker, men betydligt mindre bemedlade hemsidor med jämförbar exponering klarar att värja sig mot det alldeles utmärkt, så det handlar snarare om att de inte vill göra sina tjänster tillgängliga för folk som använder bra integritetsskydd).

Vi samlar in information om aktivitet i våra tjänster, som vi sedan använder för sådant som att rekommendera YouTube-videor vi tror att du gillar. Aktivitetsinformationen vi samlar in kan omfatta följande:

• Ord du söker på.
• Videor du tittar på.

Vad är det hemligaste du har sökt efter på Google? Det mest privata? De vet. De lagrar den informationen. Som sagt tidigare, det finns gott om sätt att identifiera just dig, även om du är utloggad, använder privatsurf och VPN, och Google samlar enligt egen utsaga in den informationen. Vare sig de kopplar den här aktiviteten till ditt konto eller inte så är den kopplad till information som utgör ett unikt fingeravtryck som identifierar just dig - allt du någonsin sökt efter på Google har otvetydig koppling till din identitet (eller ett fingeravtryck som i sin tur är trivialt att koppla till din identitet). Google känner dig antagligen bättre än din närmsta vän i många avseenden - dina innersta och hemligaste farhågor, förhoppningar och fantasier, för när något dyker upp i huvudet söker vi efter något relaterat till det.

• Visningar och interaktion med innehåll och annonser.
• ...
• Köpaktivitet

Hur länge låter du en reklam spela innan du klickar bort den? Klickar du rentav på länken (vilket händer extremt sällan, så då kan du ge dig fasiken på att de noterar det)? Detta är signaler som i kombination med all annan information Google samlar in kan användas till att bygga modeller för hur du sannolikt reagerar på det de visar dig (vare sig det uppenbart är del av en annons eller inte). I viss mån kan datan användas till att manipulera just dig, men i första hand kan ditt beteende ge ledtrådar till hur man i genomsnitt kan bli bättre på att manipulera de som kanske är ännu mer mottagliga - i dina interaktioner med annonser, och ditt beteende efter att ha sett en annons (hur det därefter påverkar dina sökningar, etc) finns gott om information om hur effektiv manipulation är även om du inte köpt något.

• Röst- och ljudinformation när du använder ljudfunktioner.

Notera om du har en smart assistent (varför nu någon får för sig att använda en sådan, herregud?!) så samlas varje interaktion med den in. Detta gäller även alla de gånger den felaktigt reagerar på något ljud i ditt hem och spelar in något du faktiskt inte hade för avsikt att den skulle höra. Jag tänker inte gå in mer i detalj på detta - det låter creepy, men för mig som är säkerhetsnörd är metadata och fingeravtryck betydligt mer anmärkningsvärt eftersom det faktiskt går att använda på uppskalad och automatiserad nivå till att utnyttja folk.

• Människor du kommunicerar eller delar innehåll med

Metadata som sociala grafer (vem pratar med vem) låter oskyldigt och opersonligt, men är raka motsatsen. Vem du umgås med innebär att information om dem by proxy kan säga saker om dig. Betänk också att det är den här typen av data som ofta kan tala om vem som är med i ett kriminellt nätverk eller terroristnätverk - men tro inte att den säger mindre om den som är med i andra sammanhang. Om du exempelvis har regelbunden kontakt med 4 personer i ett nätverk för folk som brottas med beroende, kan det säga något om dig? Om du kontaktar en läkare på en klinik för könssjukdomar - är det oskyldig information att samla in, eller säger det något om dig som du helst skulle förbli dolt? Sociala grafer är inte oskyldig information.

• Aktiviteter på webbplatser och appar från tredjepart som använder våra tjänster

Kolla på integritetspolicyn hos någon sida eller app du nyligen använt. I princip oavsett vad det är för hemsida eller app (med väldigt få undantag) så samarbetar de antagligen med Google. Google har alltså information om nästan allt du gör på din smartphone eller på internet.

• Webbläsarhistorik från Chrome som du har synkroniserat med ditt Google-konto

Herregud, varför använder folk ens Chrome? Byt webbläsare för helvete.

Din plats kan fastställas med olika noggrannhet med hjälp av:

• GPS
• IP-adress
• Sensordata från din enhet
• Information om sådant som finns i närheten av enheten, såsom Wi-Fi-åtkomstpunkter, mobilmaster eller enheter med Bluetooth aktiverat

Det här är en av anledningarna till att jag inte vill äga en smartphone. Den noggrannhet som din position kan bestämmas med när man kombinerar de grejer som listas här är helt otrolig, särskilt i offentliga byggnader där många mobiler vistas, eftersom data från olika telefoner kan korreleras. Kort sagt: om du stannar framför ett skyltfönster i en publik Galleria i en storstad, och hade en Google-kopplad telefon i fickan, så vet Google om att det hände. Om du går in på ett kafé lite kort och ändrar dig innan du hinner beställa något, så vet Google om att det hände. Även i ditt privata rum kan dina rörelser spåras förvånansvärt noggrant, även om det inte sker med samma noggrannhet som i det offentliga rummet där triangulering mellan olika wifi-routrar, bluetooth-beacons, andra telefoner, med mera gör den potentiella noggranheten helt absurd. När du har en Google-kopplad smartphone i fickan (vilket gäller samtliga androidtelofoner som inte är flashade med alternativt operativsystem) så vet de exakt var du befinner dig i den fysiska världen, och potentiellt vilka du är där tillsammans med, 24/7.

Jag hoppas att det här har varit lite av en ögonöppnare för många om vad de faktiskt godkänner när de använder Googletjänster. Kontentan jag vill att du ska ta med dig är följande:

• det är nästan omöjligt att göra något på en tjänst kopplad till Google utan att det kan kopplas unikt till just dig.
• väldigt många hemsidor(t o m välgörenhetssidor, nyhetssidor, med mera) och appar samarbetar med Google, och ger dem således information om din aktivitet, så den information Google samlar in om onlineaktivitet omfattar en förvånansvärd merpart av allt alla gör.
• av det du gör i en Google-tjänst samlas det mesta in, oavsett om det handlar om filer, mailinnehåll, vem du kommunicerar med, hur du reagerar på annonser, etc.
• väldigt lite av det Google samlar in hade faktiskt behövt samlas in - de gör det för att de vill, inte för att det är svårt att undvika.
• om du har en smartphone kopplad till Google (vilket gäller alla androidtelefoner) så är det nästan omöjligt att göra något alls i den fysiska världen utan att det registreras av Google

Mitt syfte är inte att du idag ska kasta din androidtelefon i sjön, eller radera ditt Google-konto, utan helt enkelt att väcka ditt intresse för hur integritetssituationen idag faktist ser ut - många tenderar nämligen ofta att argumentera för att göra situationen ännu mer invasiv både på politisk nivå och på konsumentnivå, och jag tycker det saknas kunskap bland folk om hur långt vi redan har gått. Det är i Sverige knappt möjligt att fisa utan att det finns ett permanent bevis på att så skett idag, och det handlar alltid om att vanligt folk ska bli transparent gentemot företag och myndigheter - aldrig om att företag och myndigheter ska bli mer transparenta gentemot oss.

Man kan säkert tycka att det är en naturlig reaktion på hur fallet med EncroChat effektivt lyckats fälla en stor mängd organiserade brottslingar, men det är egentligen bara ännu ett steg längs en redan etablerad vägriktning. I April i fjol trädde lagen om hemlig dataavläsning i kraft, vilket innebar att polisen skulle få relativt fria händer att hacka misstänktas datorer, smartphones, ipads, etc. och få tillgång till precis allt som finns i dem, redan för den som bara är skäligen misstänkt, det vill säga samma misstänktsgrad som krävs för att man precis ska få kalla in någon till förhör. Tänk dig det; samma dag som polisen får kalla in dig att ställa frågor, så får de också hacka dig och ta del av hela ditt digitala privatliv! Varenda meddelande, dickpick och köp är fritt fram att läsa av. Och nu vill alltså folk att den som inte är misstänkt ska kunna utsättas för samma sak!

I samma ådra har Mikael Damberg länge velat införa förbud mot anonyma simkort. Det känns märkligt att tänka tillbaka på kontroversen kring FRA-lagen när den föreslogs 2006 med motivet att hindra så allvarliga saker som terror och hot mot rikets säkerhet, när man nu ser i debattartiklar som den ovan att opinionsbildarna idag helst vill att FRA ska dela med sig av sina förmågor för vanligt polisiärt arbete.

Det som hänt sedan dess är två saker: dels är det kollektiva minnet av kalla kriget som bortblåst - ryggmärgskänslan av att det är totalitära diktaturländer som sovjet och andra "ondisar" som avlyssnar har trubbats av, inte minst efter att trauman som Stellarwind, Snowden, med flera etsat in i vårt sinne att spioneri på vanligt folk är NSA's domän lika mycket som Rysslands. Och dels har de flesta själva frivilligt börjat ge upp sin integritet i utbyte mot beroendeframkallande digital underhållning som Facebook, Tik Tok och Instagram, och på så vis ytterligare avtrubbats vad gäller integritetens betydelse.

Men varför bry sig då, frågar du mig? Vi kanske bara lärt oss att komma in i det 21a århundradet lite mer, och det kanske är därför vi accepterar mer utökad övervakning? Det kanske inte är så farligt att polisen kan hacka min telefon, och har jag rent mjöl i påsen har jag ju ändå inget att oroa mig för? Eller? Anledningen till att verktyg och befogenheter att övervaka är ett problem i totalitär diktaturer är ju att det missbrukas för dåliga syften, men du tror väl inte att polisen vill skapa ett nytt sovjet?

Nej, jag tror faktiskt inte någon vill det; vare sig polischefer, opinionsbildare eller ens Mikael Damberg, som är det eviga ansiktet på alla nya storebror-ser-dig-förslag. Jag tror de helt enkelt vill skapa ett tryggare samhälle. Men jag tycker att de är vårdslösa i sin strävan dit. På samma sätt som de flesta som bryter mot brandföreskrifter inte vill att folk ska brinna inne i deras lokaler, så vill ingen att Sverige ska bli ett totalitärt övervakningssamhälle. Att säga "men polisen har ju goda intentioner, inte totalitära" är som att bestrida brandföreskrifter med "men min lokal brinner ju inte just nu"! Skapar man alla förutsättningar för totalitärt styre så betyder det inte att man med nödvändighet får det. Men det höjer risken betydligt, och ingen som på allvar menar sig vilja undvika det bör så lättvindigt vifta bort betydelsen hos de faktiska garanter som finns för vårt demokratiska samhälle

Det är lätt att glömma, men demokratin har aldrig varit gratis, och den är farlig att ta för given.

Vill Google plötsligt samla in ännu mer data om dig än de redan gör (hur nu det ens är möjligt), så kan de göra det, för de vet att det är mycket jobbigare för dig att ersätta dem än för dem att ersätta dig, nu när nära nog alla har ett konto hos dem (undertecknad undantagen - tack och lov).

Vad skulle hända om du blev bannad från Facebook? Skulle du förlora kontakten med dina vänner? Skulle du tappa din enda plattform för att dela med dig av din kreativitet, dina tankar och dina åsikter? Alla de bilder, minnen, videosnuttar du delat - blir du av med dem i det ögonblick de utnyttjar sin förbehållna rätt att avsluta ditt konto?

Och om de plötsligt ändrar sina villkor på ett sätt du har svårt att acceptera - har du då råd att bli av med allt detta? Annars domineras villkoren för er relation helt av dem. Det du tycker är helt enkelt inte viktigt. Detta för att DU står i beroende till DEM, och inte tvärt om.

När du står i beroende till någon annan, så äger den dig. Du får snällt anpassa dig. Poängen är inte att dessa företag är onda. Poängen är att du försatt dig i en situation där du saknar förhandlingsmedel. It's their way, or the highway. Men mitt mål idag är att tala om att det inte behöver vara så.

När internet fortfarande låg i vaggan, för drygt 20 år sedan, så såg det väldigt annorlunda ut. Det var inte bara ett fåtal hemsidor och plattformar som användes av alla, utan istället hade många sina egna plattformar, och den som inte hade det, hade många likvärda alternativ. Den som uttryckte sig online hade inte sällan en helt egen, personlig hemsida att uttrycka sig på, där de själva satte användarvillkoren. Många hade till och med sina egna epostservrar.

Så varför är det inte så idag? Blev det plötsligt mycket svårare att äga sig själv online? Kanske, rent socialt, pga andras förväntningar att du ska använda någon specifik värdelös tjänst, som Instagram eller Facebook. Men vad gäller tekniken så är det lättare än någonsin idag!

Jag kör själv min egen mailserver och hemsida på en VPS. Det är härligt, för det gör mig självständig. Jag står i en position där jag meningsfullt kan ha inflytande över villkoren, för om min VPS-leverantör plötsligt vill ändra villkoren på ett sätt jag inte gillar, så kan jag säga tack och hej och, gå till en annan, utan att ens behöva byta namn på hemsidan, och den skulle se exakt ut som förut. Skulle inte en enda VPS-leverantör duga för mig kan jag ge dem alla fingret och slänga upp hemsidan och mailservern på en billig skräpdator i mitt eget hem. DET är självständighet. DET är vad DU borde göra, så att internet blir ett demokratiskt landskap, istället för en monokultur där ett fåtal aktörer kan bete sig precis som de vill.

"Men", säger du, "jag är inget datorfreak. Jag vet ingenting om hur man skapar en hemsida eller mailserver!"

Det kanske stämmer. Men man behöver inte vara ett totalt datorfreak för att fixa det, och det är lättare idag än det någonsin har varit.

Dels kan du säkert hitta jättebra sätt att skapa en hemsida för totala nybörjare om du Googlar efter det - antagligen kommer du få en hel del Wordpress-guider som förslag, och liknande, med halvfärdiga lösningar där du inte måste göra allt från grunden. Om det är den nivån du orkar med, så go for it! Men möjligheterna stannar inte där - och om du orkar så skulle jag rekommendera att göra rubbet från grunden på en egen server.

Om du aldrig i ditt liv har rört en Linuxterminal kan det vara lite knepigt att sätta upp en mailserver och hemsida från grunden. Men när du väl lyckats, så sköter den sig liksom mest själv - om du konfigurerar den så att uppdateringar sköts automatiskt behöver du i princip inte göra någonting. Jag skulle säga att det är värt din investerade tid. För att kunna starta en hemsida och mailserver från grunden bör du ha koll på:

• Vad SSH är och ungefär hur man använder det
• Hur man gör basala grejer i en linux terminal, som att öppna filmappar, läsa och kopiera filer, etc.
• Hur man kan redigera textfiler i valfri terminalbaserad textredigerare (typ Vim eller Nano)

Googla dessa saker! Om du rentav redan lekt runt en del med Linux har du nästan garanterat tillräckligt med kunskaper för att hänga på en dummy-guide som tar dig igenom proceduren för att skapa din egen webbserver och hemsida.

Men att hitta en bra guide är inte det lättaste, så därför tänker jag rekommendera en:

Set Up a Basic Website! nginx, Certbot & secure login (Luke Smith på YouTube).
(OBS! Där han redigerar ssh_config, så ska det egentligen vara sshd_config! Detta är viktigt ur säkerhetshänsyn!)

Om du sen även vill sätta upp en mailserver så är det här en bra guide:

Gmail is dumb: Just host your own mail server! (Luke Smith på YouTube).

Avslutningsvis vill jag säga: även om du inte känner att du vill lägga ner tiden och mödan som krävs för att börja själv-hosta, så kan du ändå ta steg för att minska ditt beroende av specifika tjänster. Om du exempelvis kände igen dig i den katastrof det skulle innebära för dig att förlora ditt Google-konto, så migrera bort från Google till andra leverantörer, och ha exempelvis alltid mer än en mailaddress att falla tillbaka på. Tillåt aldrig något företag ha den typ av makt över dig som det innebär att stå i total beroendeställning gentemot dem. Om du inte har råd att göra dig av med ett konto så har du ett problem.

Jag heter Simon. Jag är mjukvaruutvecklare och cypherpunk, men helt ny för webbutveckling, hosting och bloggskrivande. Men förhoppningsvis ska det gå bra ändå.

Om du undrar varför den här hemsidan är så gammaldags (vissa kanske skulle säga ful) i sitt utförande, så beror det på att jag vill utveckla allt från grunden, samt att jag har lite av ett mål att den här hemsidan ska vara lättviktig och minimalistisk. Många nyare, modernare hemsidor använder något som kallas javascript till att ge en dynamisk och "häftig" användarupplevelse, men det kräver RAM, är ofta mer känsligt för vad du använder för device till att surfa, och det förutsätter att kod jag skrivit körs på din dator som kan vara svår för dig att lita på (även om du behöver lita på liknande kod på de flesta sidor du besöker numera).
Men främst finner jag personligen något av en nostalgisk charm i att ha en gammaldags, rent HTML-baserad hemsida. Det är liksom som att sitta vid ett handsnickrat bord istället för ett Ikea-bord; det är kanske inte perfekt symmetriskt och format med maskinprecision, men det är just det som är charmen med att ha just ett handsnickrat bord.

Om du vill få notifikationer när nya uppdateringar kommer så kan du lägga in min RSS-feed i din RSS-läsare (finns mängder med RSS-läsare att välja mellan, oavsett om du är på dator eller smartphone).

Allt väl!