Snurrande soffa Simons Soffa

Hem | Blogg | Kontakt | RSS-logoRSS

<Tillbaka till listan med blogginlägg>

Bör polisen få ökade befogenheter? (ang. EncroChat, etc.) 2021-04-14

På sistone har EncroChat-målet fått många att hävda att polisen har behov till större befogenheter. Folk höjer sina röster om att polisen borde få verktyg och befogenheter att knäcka konfidentiella kommunikationstjänster, och till och med att polisen borde få avlyssna folk som ej misstänks för brott. Ett tonsättande inslag i debatten är den här debattartikeln i DN av tre polischefer, och samma åsikter speglas av flera beslutsfattare, som exempelvis inrikesminister Mikael Damberg.

Man kan säkert tycka att det är en naturlig reaktion på hur fallet med EncroChat effektivt lyckats fälla en stor mängd organiserade brottslingar, men det är egentligen bara ännu ett steg längs en redan etablerad vägriktning. I April i fjol trädde lagen om hemlig dataavläsning i kraft, vilket innebar att polisen skulle få relativt fria händer att hacka misstänktas datorer, smartphones, ipads, etc. och få tillgång till precis allt som finns i dem, redan för den som bara är skäligen misstänkt, det vill säga samma misstänktsgrad som krävs för att man precis ska få kalla in någon till förhör. Tänk dig det; samma dag som polisen får kalla in dig att ställa frågor, så får de också hacka dig och ta del av hela ditt digitala privatliv! Varenda meddelande, dickpick och köp är fritt fram att läsa av. Och nu vill alltså folk att den som inte är misstänkt ska kunna utsättas för samma sak!

I samma ådra har Mikael Damberg länge velat införa Förbud mot anonyma simkort. Det känns märkligt att tänka tillbaka på kontroversen kring FRA-lagen när den föreslogs 2006 med motivet att så allvarliga saker som att hindra terror och hot mot rikets säkerhet, när man nu ser i debattartiklar som den ovan att opinionsbildarna idag helst vill att FRA ska dela med sig av sina förmågor för vanligt polisiärt arbete.

Det som hänt sedan dess är två saker: dels är det kollektiva minnet av kalla kriget som bortblåst - ryggmärgskänslan av att det är totalitära diktaturländer som sovjet och andra "ondisar" som avlyssnar har trubbats av, inte minst efter att trauman som Stellarwind, Snowden, med flera etsat in i vårt sinne att spioneri på vanligt folk är NSA's domän lika mycket som Rysslands. Och dels har de flesta själva frivilligt börjat ge upp sin integritet i utbyte mot beroendeframkallande digital underhållning som Facebook, Tik Tok och Instagram, och på så vis ytterligare avtrubbats vad gäller integritetens betydelse.

Men varför bry sig då, frågar du mig? Vi kanske bara lärt oss att komma in i det 21a århundradet lite mer, och det kanske är därför vi accepterar mer utökad övervakning? Det kanske inte är så farligt att polisen kan hacka min telefon, och har jag rent mjöl i påsen har jag ju ändå inget att oroa mig för? Eller? Anledningen till att verktyg och befogenheter att övervaka är ett problem i totalitär diktaturer är ju att det missbrukas för dåliga syften, men du tror väl inte att polisen vill skapa ett nytt sovjet?

Nej, jag tror faktiskt inte någon vill det; vare sig polischefer, opinionsbildare eller ens Mikael Damberg, som är det eviga ansiktet på alla nya storebror-ser-dig-förslag. Jag tror de helt enkelt vill skapa ett tryggare samhälle. Men jag tycker att de är vårdslösa i sin strävan dit.

På samma sätt som de flesta som bryter mot brandföreskrifter inte vill att folk ska brinna inne i deras lokaler, så vill ingen att Sverige ska bli ett totalitärt övervakningssamhälle. Att säga "men polisen har ju goda intentioner, inte totalitära" är som att bestrida brandföreskrifter med "men min lokal brinner ju inte just nu"! Skapar man alla förutsättningar för totalitärt styre så betyder det inte att man med nödvändighet får det. Men det höjer risken på riktigt, och ingen som på allvar menar sig vilja undvika det bör så lättvindigt vifta bort betydelsen hos de faktiska garanter som finns för vårt demokratiska samhälle

Det är lätt att glömma, men demokratin har aldrig varit gratis, och den är farlig att ta för given.